" Vandringsmannens  

Sju

 

 

Frihet: 

Friheten tangerar den gamla vandringstraditionen
i Sverige med luffare, vagabonder och nomader.

Att lugnt vandra i naturen utan  mobiltelefon almanacka
 och kalender  ger dig yttre och inre frihet från alla stressfaktorer.

 

Vandringsmannen är en person som använder friheten

som ett förhållningssätt  mot den komprimerade tid

som håller på att äta upp oss inifrån. I vårt upptrissade tempo

vägrar pilgrimen att låta sig förslavasunder kalender tiden.

I vandringens frihet exponeras  skrattet och sorgen,
 ja varje lager  under  livsytan  blottläggs.

 

Staven  är frihetens symbol

 

 

 

Enkelhet:

Du upptäcker när ryggsäcken packas, att du inte behöver
25 kg på ryggen, utan 12.
Lite mat, och ett klädbyte räcker.

Sovsäck , liggunderlag och en yta att sova på.

Det mesta – och det bästa – i livet är gratis.

 

Man inser snart att man inte behöver så fasligt mycket. Du lever gott ändå.

Lite som bergspredikan i praktiken. Att gå den yttre och den inre

vandringen parallellt. I bön, stillhet och meditation.

Att samtidigt vara socialarbetare, medicinare

Och själavårdare i hemmet  och på gator och vägar, i mötet med människor.

Det är urbilden.

Ett levande inre och ettlevande yttre.

Tältet är enkelhetens symbol

 

 

Långsamhet:

 

Snigeln är symbolen.

 

 

Inte snabbtåget, bredband och ständig uppkoppling.

Långsamheten och lunken gör att man åker hiss från
huvudet ner i magen,
där själva livet och känslorna sitter.
 
Under vandringen i lagom lunkkommunicerar du med andra 
underliggande skikt och
lämnar det rationella,
 
det intellektuella och det logiska. Det är det västerlänska sättet
 att umgås på. Just därför är
 

långsamhetenett nyckelord

 

för pilgrimen i ett larmandesamhälle. Det finns tid för eftertanke och bön,
 tystnad och koncentration.
Den stilla lunken i hjärtats takt öppnar
för mötet med din inre vandrare, dina medmänniskor och Gud.

 

Skorna är långsamhetens symbol.

 

 

Tystnad:

 

Även i grupp kan du väljaatt vandra i tystnad. Ljudet av andra röster,

fågelsång och trafik i bakgrunden förskjuter inte närvaron av tystnad.

Pilgrimens vandring påminner till formen och innehållet till
 retreaten, men innehåller den ständiga rörelsen.

Att gå i stilla eftertanke är att gå mot vardagskulturen med dess
ständiga ljud och bildbrus. Jakten på nyheter, information,senaste nytt inom
 skräpkulturen och ständigt nya upplevelser klingar av i

 

Tystnadens kultur."

 

Det är välsignat att umgås med varandra utan krav på buller och bång.

Det räcker att vara i rörelse under stilla ro. Att slippa prata är nästan magi.

 

Kappan är tystnadens symbol.

 

 

 

 

Bekymmerslöshet:

I  betydelsen  avsaknad av bekymmer. Vilket underbart ord.

Bekymmerslöshet –  ett undanträngt begrepp idag, det är inte att
 strunta i bördor, möda och smärta, utan ett sätt att visa på

ett annat perspektiv.  Under vandringen märker man  efterhand att
ens egna bördor och ens egen ångest blir lättare.

Vardags oron och det som tynger sinnet  klingar  av. Man gör sig helt enkelt

inte onödiga bekymmer. Garvade  pilgrimer  kan säga  att i evighetens
 perspektiv  väger mina bördor ingenting.En friskvård
som ingen terapi eller medicin kan ersätta.

 

Hatten är bekymmerslöshetens symbol.

 

 

 Delande:

 

Med  själva delandet står och  faller  Pilgrimsvandrandet.

På den fysiska vandringen delar vi  sociala frågor om familj, hem och jobb.

 

Men så åker man ner,  från huvudet till magen.

Att låta inre gränser upplösas  är en upplevelse,

att få kommunicera med magen är befriande.

 

Att få dela med sig av sin smärta, sina mödor,

glädjeämnen och längtan. Du behöver inte öppna

alla dina inre rum, bara tillräckligt många

för att bjuda på den som du är själv.

 

Olikheter i ålder, kön, kunskaper, bakgrund och erfarenheter
betyder allt  mindre ju längre vi  vandrar.

 

Vi är pilgrimer som delar allt mat, vatten, ömma fötter

omvårdnad, småprat, bön och massage. Arbete
och problem som dyker upp, vila och glädje,
livshistorier och existensiella frågor.

 

Ryggsäcken  är delandet symbol.

 

 

 

 

Andlighet:

 

Jordiskt och himmelskt,  andligt och  materiellt, synligt och osynligt
 Också här försvinner gränser. Allt är vävt i ett stycke.

Universum har den icke

”synbare skaparen” som sitt ursprung.

Att vandra som pilgrim  är att vandra med  Gud – alltet – han
som Är den han Är.  Vart jag går, går jag med Gud.

Själva vandringen i sig  bär på en andlighet som underlättar

mitt inre arbete  med de existentiella frågorna.

Vadan och varthän? Själva  varandet. Liv och död.

Mening och  meningslöshet.  Glädje och  sorg.

Frågor som alla människor brottas med.

Mysteriets landskap är det landskap som

Pilgrimer vandrar i .

 

Korset är andlighetens symbol."

 

 

Kontakta  Kyrkan  om ni vill  veta mer