Dikter från vänner

 

 

   "Tiden

 

Ditt timglas är din tid -

Din tid som du fått som gåva,

när din mamma

blev gravid -

Livet - leva, äta, arbeta, sova.

 

Trädet -  där du har

dina årsringar och din gren.

Där roten gett dig

Kärleken -

 

Du föds som optimist.

Där du med trygghet, värme

och kyla

men ej allen. -

 

Lever med tiden på din

gröna kvist.

 

En dag skall kvisten

gå av. -

Sanden i ditt timglas är slut

och går ej att fylla på.

 

Men hoppas att du Livet gav

Allt det som

Tiden lärt Dig

och Du

försökt förstå"

Maggan i Norrtälje

 

 

 

 

Likt fjärilen och dess vackder jord.

 

Likt fjärilen och dess vingar -

vi oss ut i världen svingar

skapar livsåskådning

upplever andras religioner,

vem du än är

vad du än tror

vingarnas färg eller

var du än bor -

människors glädje - sorg

tröst och ord -

naturens lag gäller lika

hos Moder Jord.

                                                           Margaretha -05

 

 

 

 

 

Livets melodi

är att tonsätta med harmoni,

med toner i moll och dur

ett livsverk  och ett

innehållsrikt partitur

 

Att segla sin båt

som är helt unik

för att göra sin egen låt

med vacker musik

tillsammans med en

livskamrat och vänner

det är livskvalit´e man känner.

 

Även om det tar emot ibland

lägger man ett läkande förband

och fyller livet med harmoni och toner

Som ljuder rätt melodi i olika situationer.

Margaretha -98-11-03

 

 

Som en snöflinga  vit och skör

min själ känns likaså -

när värmen nalkas flingan dör,

vad konstigt - kylan värmer mig ändå.

 

 

Ibland förstår jag ingenting

av Livets stund -

det som händer runt omkring

hjälp mig att komma underfund.

 

 

Ena stunden känner jag den kärlek och värme,

som jag så länge väntat på -

plötsligt är den borta - den känns ej närmre,

tårarna sköljer bort den då.

 

 

Usch vad det är svårt med relation,

när  något som hjärtat stör -

kanske är det en mänsklig " tradition" ,

att såra och förnedra utan att man vet vad man gör.

 

 

Det finns någonting som säger mej,

att " tiden läker alla sår "  -

men de orden stämmer ej,

inte på den stig jag just nu går.

 

 

Är det rädsla för det okända,

som gör osäkerheten stor -

är det ensamheten som kan hända,

som gör att rädslan gror?

 

 

Så Livet går sin gilla gång,

när tårarna är slut -

snart är det samma jargong,

som det var förut.

 

Margaretha - 07- 12-25