Berättelser om  övernaturliga

upplevelser från  nätvänner

 

Spöken kallas de här av de flesta.

 

Änglar

 

Andra oförklarliga saker

som inte finns i vår värld

 

 

 

Här är den första  övernaturliga berättelsen som jag  med mail.

Under hela min uppväxt så har jag varit med om

olika saker som för mig har varit lika naturliga

som för andra onaturliga.

 

Som barn reflekterade jag inte särskilt mycket över

saker som hände runt omkring mig utan jag var

vid att det hände märkliga saker som man inte

kunde förklara. Det var ju först i vuxen ålder som

reflektionerna kom över saker som helt plötsligt

försvann för att i nästa stund vara tillbaka igen.

 

Tavlor ramlade ner från väggen utan någon som

helst förvarning.

En dag så hade vi besök av min svägerska och svåger.

Vi satt och samtalade i soffan när telefon

ringde, och jag reste mig  för att gå och svara.

Kvar i soffan satt svågern, svägerskan tillsammans med

mina barn, när jag plötsligt hör en fruktansvärd smäll

ifrån vardagsrummet.

När jag går dit för att se vad som hänt sitter allihop

i soffan och bara gapar och det ligger en tavla med

baksidan ned mot golvet. Jag undrade vad som hänt

men ingen kunde förklara hur tavlan hamnat där

bredvid soffan. Det är ungefär 2 meter från väggen

där tavlan satt fram till soffan där tavlan låg.

Det underliga var att baksidan låg ner mot golvet

och inte en enda glasskärva låg utanför ramen.

Naturligtvis så sökte man efter naturliga förklaringar

hur det kunde hända. Vi kollade att kroken satt

kvar i väggen och att tråden var hel bakom tavlan.

Vi sökte efter märken på stereobänken som stod

intill väggen där tavlan hängt. kanske tavlan studsat

mot den och sen landat så långt ifrån väggen

trodde vi, men vi kunde inte hitta något som

förklarade hur tavlan hamnat  där den låg.

Alla var mer och mindre chockade av den

incidenten men hämtade sig så småningom.

 

 

 

 

 

Insänd 14-2-08

Härom kvällen då jag skulle lägga de två minsta barnen

Linus och Rasmus

så krånglade minstingen och ville inte alls somna.

 

Jag sa åt han att nu får han faktiskt lägga sig och sova

och att jag skulle gå ner en stund och gå ut med hunden

 

för han sprang bara runt runt och upp och ner

och sa att jag skulle komma upp och titta till han

 då jag kommit in igen.

 

Då jag kom in efter ca 5 minuter så var det tyst

så jag beslutade mig för att hänga upp tvätten

som jag hade i maskinen och gå upp lite senare.

 

Då hör jag ett illvrål från Linus och Rasmus ropade:
 

- Mamma mamma skynda dig och kom
Jag skyndade mig upp och hittar Linus

sittande mellan väggen och sängen våran

gråtandes och han kunde inte ta sig upp själv.

 

Då säger Rasmus:
- Mamma  jag lovar det var  nån

 som var under sängen som drog ner han
 

- Va, nä det kan det ju inte vara, svarade jag

för att inte skrämma pojkarna fast jag faktiskt vet

att det inte fanns någon rimlig förklaring till att han satt fast

mellan väggen och sängen själv så jag var tvungen

att knuffa undan sängen en bit och lyfta upp han.

 

 Då upprepade han:
- Jag  lovar jag såg att någon drog i täcket

och Linus så han åkte ner i golvet

och den som gjorde det var under sängen,

 jag luras inte jag  lovar

.Jag  kan ju säga att man börjar ju fundera

då de säger någonting sånt här

och börjar titta sig runt om det kan vara en skugga från lamporna

i fönstret som gjort att han tyckte sig se en person under sängen,

 men det var det inte,

 det var mörkt under sängen och inga saker låg där heller

som kan vara orsaken till att han såg nått sånt här.

 

 

Man kan ju undra om en sju åring kan hitta på något sånt här,

 högst osannolikt enligt min mening.
 

 

Vi har just nu en väldig trafik

 i vårt hus vad som gäller det okända

och har vid ett flertal tillfällen

 innan den här episoden sett och hört oförklarliga saker.

 

 

En annan sak som händer väldigt ofta är

 att dörrar stängs så man måste lägga för saker för den

 för att den ska kunna stå uppe då vi lägger oss för kvällen.
 

 

En annan grej som gjorde mig väldigt konfunderad var

 då jag hade burit med mig min pendel i fickan under dagen

 och på kvällen då jag ska tvätta byxorna

 så glömmer jag att jag har den i fickan

 och stoppar in byxorna i maskinen för att tvätta dom.

 Kommer på då jag ska hänga upp dom

att jag faktiskt hade min pendel i byxfickan

och känner efter om den är kvar, men inte det.

 Rimligtvis så ska den vara kvar i tvättmaskinen

för den är ju för stor för att åka genom små hålen i trumman men

där var den inte och inte heller i gummiringen som är innanför luckan

 och inte heller i silen på maskinen.

 

Jaha tänkte jag, det är inte meningen att jag ska hitta den nu då

 och vet sen tidigare att det bara är att ge upp för

den kommer fram då den behövs igen.
 

Det går över en vecka utan att jag letar eller tänker på den

 då jag kommer på att jag faktiskt har den borta

men tänker åter igen att den kommer fram då den vill.

 

Jag tar ner medicinen till Jesper

och ska ge han och döm om min förvåning

 då jag hittar min pendel på kryddhyllan i köket ovan fläkten.

 

AH hur har den kommit sig dit och vem har lagt dit den?

 

Frågar barnen och får till svar att det inte är dom

som lagt den där för vi får ju inte ens röra din pendel.

 Jaha det kan alltså bara finnas en förklaring till det o

ch det är att någon från andra sidan

tyckte att nu är det dags för den att komma till rätta igen

och tacksam för det är jag ju naturligtvis men lite märkligt är det nog alltid.

 

Andra saker som sker är att vi ser två barn

som går i våran hall och en kvinna i kjol

 och det är inte bara jag som sett dessa personer.

 

Min man tyckte att allt det här är humbugg

 och vill inte alls tro på det ända till en kväll

då han var helt säker på att det var våra barn som var nere

och sprang efter det vi lagt dem för att sova.

 Micke ropar åt pojkarna att

 nu lägger de sig och sover

de ska upp imorgon

då jag säger att de faktiskt redan sover

 för jag hade för 5 minuter sen varit upp och kollat det.

 Aldrig svarar han, jag såg ju det själv att de var i hallen,

 nä du svarar jag det var inte dom gå upp och kolla om du inte tror mig.

 Efter den dagen så kallar inte han det här för humbugg längre

 men pratar inte gärna om vad han är med om heller.

 

Lite synd för det är ett ganska intressant område

och det är faktiskt ganska kul att veta att man inte är ensammen

om att se och höra saker, man slipper känna att man är nog tokig.
 

Veronica